De flesta säger att de aldrig kommer att springa en mara till i hela sitt liv när de fullföljt sin första och ändå snart står de där på startlinjen igen. Det nämligen så att du får ett behov och en vana i din träning. Någonstans där du ligger över milen sätter tankarna igång, en slags meditation kan man väl uttrycka det. Det är många problem som blivit lösta på en runda i skogen, tankar som virvlat runt i skallen, som lagt sig på plats och allt har känts självklart. Att springa får dig att producera det sköna, uppåt tjacket endorfiner, vilket gör dig till en endorfinist, en slags doping skulle jag vilja säga. Att sedan ha den där maran som målet på din träning under hösten eller våren är bara grädde på moset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar